Går det att bryta utanförskapet?

En stor invandring som i första hand äger rum till en del stora städer i Sverige, exempelvis till Rosengården i Malmö, Rinkeby i Stockholm eller Gottsunda i Uppsala, gör att dessa städer präglas av kulturell mångfald. Vi vet att det mångkulturella samhället ska vara öppet där mäniskor från alla länder, tillsammans med majoriteten, ska utveckla samhälle och ge det ett dynamiskt och spännande intryck. När en koncentration av invandringen sker till enbart vissa stadsdelar i framför allt de stora städerna, så finns det risk att en etnisk och/eller religiös struktur kan växa fram. Det finns risk då att man lever kvar i sin egen kultur och avståndet till majoritetssamhället blir i alla fall inte kortare. När detta sker blir det svårare för berörda individer att bryta utanförskapet och man hamnar i en ond cirkel som gör att man håller sig enbart till sina egna seder och traditioner särskilt om man saknar utbildning eller ett arbete att gå till. För att bryta utanförskapet krävs att allt fler invandrare måste lära sig språket och våga söka ett jobb utanför hemorten. På sikt kommer man att förbättra sin tillvaro i takt med samhällsutveckling. Språkkunskaper och jobb är alltså två viktiga faktrer för en lyckad integrationspolitik. Två viktiga faktorer för att känna sig delaktig i samhällsutvecklingen och för att lyckas med att lämna utanförskapet. Först då kan man tala om kosmopolitiska städer.